ett uns af skratt, ett pund af gråt
den starke ler med stolthet åt
det bittra gift han tömmer.
och glömda lyra stränga vi
den stundom glädjedruckna.
som varma efter vin och glam,
de röda löfven dansa fram
likt männen vid Termopylæ
Stån upp till dans som galna!
Hell Dionysos, yrans gud,
som aldrig flydde dansens ljud
att grubbla och att svalna!
och vinteräpplet glöder svälldt,
då kalla stormens pipor gällt
till högtid än hans trogna.
Om stormen plötsligt vänder
vårt bord och allt som bordet bär,
låt oss, som hålla stormen kär,
stå upp och klappa händer.
och blårödt guld stå land och stad
jag vill bland höstens döda blad