när jag drog bort den våren
som en hund följde han mig tätt i spåren
jag var glad åt hans sällskap
när jag sökte guldets land,
ja, allt gott fick vi försaka
fanns knappast det jag ville nå
över prärien kom vi till en öken
vi gick vilse och började se spöken
när ens huvud står i brand
jag tog honom över land och hav
ett täcke över hans tysta grav
drack han vatten, han blev sjuk
och gick bort från mig den natten
när hans blick hade slocknat
då blev klockan ur hans hand